A little written story by me...

En annorlunda men kanske vanlig kärlek...

Här sitter jag, på bästa bänk och håller dig.

Här sitter jag, kall men glad, kysser dina läppar.

kosta vad det kosta vill utan hinder eller käppar

Utan dig, jag måste stå, ut med mig


Finns det hopp för en som mig att leva lyckligt utan dig

Finns det hopp för en som mig att klara mig, livet ut

Finns det hopp för en som mig att gå vidare utan slut

Finns det hopp att sluta älska dig för en som mig


Om natten, då jag krypa ner, en sista del av dig jag tar

På morgon när jag hoppar opp, inte ens en del jag har

Du får mig att sova gott men bättre har jag mått


En dag jag ska, steget ta, mot det jag en gång va

Jag lovar jag svär, att jag ska, det största steget ta

På måndag är det där, jag är, i AA gruppens atmosfär


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0