A little written story by me...
En annorlunda men kanske vanlig kärlek...
Här sitter jag, på bästa bänk och håller dig.
Här sitter jag, kall men glad, kysser dina läppar.
kosta vad det kosta vill utan hinder eller käppar
Utan dig, jag måste stå, ut med mig
Finns det hopp för en som mig att leva lyckligt utan dig
Finns det hopp för en som mig att klara mig, livet ut
Finns det hopp för en som mig att gå vidare utan slut
Finns det hopp att sluta älska dig för en som mig
Om natten, då jag krypa ner, en sista del av dig jag tar
På morgon när jag hoppar opp, inte ens en del jag har
Du får mig att sova gott men bättre har jag mått
En dag jag ska, steget ta, mot det jag en gång va
Jag lovar jag svär, att jag ska, det största steget ta
På måndag är det där, jag är, i AA gruppens atmosfär
Kommentarer
Trackback